Hej malin vilken fin mobil du har! ;)
Jag visste inte att du hade en blogg :P
Puss puss gumman <3
//Emma

Mr Devil Boy <3

Jag fattar inte att det ska vara så svårt att skriva ett ynka litet blogginlägg om dagen. Herregud.
Jag tänker skriva lite saker som har hänt ^_^

Hmm... Jag har skaffat en häst. Mr Devil Boy heter han och är en 16-årig valack på 146 cm, korsning mellan Gotlandsruss och varmblodstravare. Han är bland det bästa i mitt liv, han har varit hos mig i tre veckor nu.

Jag har läst en bok (okej, typ 40 böcker.) som heter "Rör mig inte", skriven av Tahereh Mafi. Den var helt fantastiskt makalöst superbra! Läs den.

Jag har klippt av mig håret, det är kanske 4 cm på det längsta stället. Det är superskönt. Tro det eller ej, men det förenklade mitt liv. xD

Jag har bestämt mig för att byta skola men sedan ändrat mig igen, det är inte värt det.

Ja, lite så. Nu ska jag ut och rida!

Jag är vattuman, och när jag forskade lite om stjärntecknet och läste allt jag kunde hitta var det så mycket som föll på plats. Det var så mycket som stämde. Det mesta var helt klockrent, vissa saker lite mindre, och andra var helt sjukt träffande. Till exempel har vattumän ofta sömnproblem, dålig blodcirkulation och problem med fotlederna. Jag har för det mesta jättesvårt att somna. Min blodcirkulation är usel, mina händer och fötter är för det mesta kalla. Jag får skitont i fotlederna om jag har dem i en konstig ställning i typ fem sekunder.
En annan sak är att jag ofta snubblar på orden. Jag vet vad jag vill säga men allt går för fort och blir fel. Det är en typisk vattuman-grej. Tydligen tänker vi snabbare än munnen hänger med, ungefär, och tipset var att prata långsammare så blir det mycket lättare. Det hjälpte mig jättemycket, jag störde mig på att snubbla över orden i varannan mening.
Så forska om ditt stjärntecken, det är jättekul!

Vattumän älskar att vara annorlunda.
Vi föraktar lögnare och svikare.
Vi hatar att sova men älskar att drömma. Vi är mycket lojala, men har extremt svårt att släppa någon inpå livet.
Vi strider för mänskliga rättigheter och har inga fördomar
Ett normalt liv skrämmer oss.
Vi är snabbtänkta och kreativa, men livrädda att avslöja våra känslor. Vi är inte känslokalla, även om det kan verka så ibland.

Det stämde så väl.

Ibland, (oftast när jag har kollat på t.ex Brokeback Mountain eller någon film om Michael Jackson där alla berättar om hur det var att känna honom men inte kan avsluta sina meningar och ursäktar sig med ett "excuse me... but, I really loved the guy.") så får jag "depressioner". Det är något med de filmerna, ibland bara soundtacket till Brokeback Mountain eller en sång av någon som är död, som försätter mig i ett konstigt tillstånd där allt är meningslöst. Det känns som om jag är den enda människan i världen som bryr sig om viktiga saker! (Som mänskliga rättigheter, våldtäkter, misshandel, svält, sådana saker.) Patetiskt, ja kanske. Men just då känns det inte så. Eller just då, de här depressionerna håller oftast på i ungefär tre dagar. Tre dagar där jag bara ligger i sängen, gråter och inte kan komma på en anledning att leva, när folk blir misshandlade pga att de vill få älska personen de älskar, bara personen råkar ha samma kön (men herre Gud, varför skulle man inte få vara kär i någon av samma kön? Det är ju sjukt! Finns det två sorters kärlekar eller? Nej. Det är fortfarande ren, vacker kärlek. Mellan människor. Inte kön). När vi vet att det finns barn som dör i brist på rent vatten. Vi vet allt det här, men vi agerar inte! Vissa kanske gör något, men uppenbarligen är det inte tillräckligt eftersom det fortfarande pågår, och kanske alltid kommer göra det. Även om jag aldrig slutar hoppas.
Jag tänker på detta, och jag skäms. Jag skäms över min iPhone, jag skäms över min ålder. Jag är femton, hur mycket kan man göra då? Jag skäms över att det är så lite jag kan göra nu.
Men även om det känns hopplöst tänker jag fortsätta kämpa, och göra det lilla jag kan för att förbättra den värld som trots allt gjort stora framsteg, och när min tid är inne göra allt som står i min makt för att ge de här barnen utan mat och vatten en framtid, tillsammans med andra människor som bryr sig.

Jag kom på en sak. Jag fyller femton år om tre dagar. Snart är det dags för mig att välja gymnasium och typ, BLI något. Bli vuxen och rationell helt enkelt.
Men inte riktigt än. Jag är barn ett litet tag till. Jag vet inte var jag kommer hamna, vad jag vill jobba med, vem jag vill vara. Så det här är min chans att drömma!
Artist, skådespelare, författare, konstnär, fotograf, "radiopratare". Jag kan fortfarande drömma om att bli något av de här sakerna! Det är nog ungefär 0.00001% chans att jag faktiskt blir det, men jag får fortfarande drömma om det.
Jag har inte den blekaste aning om hur min framtid kommer bli - och det känns så skönt.

Om exakt 6 minuter i skrivande stund är det julafton. Sex minuter kvar att uppskatta dagen före julafton. Mina ben är ömma och hårlösa, mina naglar glänsande röda och mitt hår nytvättat. Där nere ligger julklappar, och ute står en gran och väntar på att bli klädd. Vi ska inte ha en stjärna i toppen förresten, vi ska ha Michael Jackson...
Jag och Stina (min syster) kollade just på The Holiday. Åh, jag älskar den filmen, den är så perfekt! Oavsett om man känner sig nere eller jättelycklig är den underbar, man blir så glad! Och att Jude Law är med och är sanslöst vacker gör ju inte heller saken värre...
Oj, nu är det en minut kvar till julafton. NEJ NU SLOG DET ÖVER, GOD JUL!!

Jag sitter och läser SOLO. Om jeans för 1 300 kronor och "måste-ha-accessoarer" i vad de kallar Sveriges bästa, snyggaste och varmaste tjejmagasin, och märker hur jag blir mer och mer irriterad. Det är sådana kontraster i världen! Folk blir fortfarande jagade och dödade för sin tro, barn lever hårda liv utan mat för dagen och tvingas arbeta i olämpliga miljöer, folk blir våldtagna! Och här sitter jag och bläddrar i en tidning, där det på reklamannonser ligger supersmala, jättevackra unga kvinnor med glansigt hår, utstickande kindben och kläder som inte lämnar mycket åt fantasin. Så sjukt. Det gör mig så arg att vi bara sitter här och vet om världens orättvisor utan att göra särskilt mycket. Och det här med killen som stal nakenbilder av Scarlett Johansson, vad fick han? 10 års fängelse och en massa dollar i böter. Skulle straffet vara lika hårt om det drabbade en kvinna som inte var känd? Och hur mycket får man i fängelse om man våldtar ett barn? Kanske tre år om man har otur. Så det är alltså värre att hacka datorer än att våldta oskyldiga, skyddslösa barn? Ursäkta, men hur tänkte man då?
Världen är uppochner.